Andersson in Scandinavia's largest nature photo magazine

Hits: 279 Skriv ut E-post

 

Mats Andersson – seven pages in Natur og Foto no 5 2021,
Scandinavia's largest nature photo magazine.

> Read the article (Norwegian)


Kontakt med jordens inre brinnande eld

Jag dryper av svett. Den 40 minuter långa vandringen upp mot den rykande vulkanen Geldingadalir tar på krafterna. Det är stundtals väldigt brant och kängorna tappar fästet då och då på den torra och steniga grusstigen. På ryggen bär jag en fullpackat kameraryggsäck och i handen håller jag mitt stativ. Halvvägs upp gör vi ett kort stopp. Lukten från svavel är påtaglig. Ska drömmen bli verklighet? Ska jag äntligen få se en aktiv vulkan?
 
Allt började 2006 när jag för första gången besökte Island. Jag blev helt hänförd av sagoön. Lukterna, de surrealistiska landskapen och människorna. Här lever idag alltså människor som fortfarande pratar det gamla fornnordiska språket utan större förändring. Mycket fascinerande. 2006 åkte jag runt med familjen och besökte de vanliga turistmålen tillsammans med andra turister i en buss. Knäppte lite bilder här och var. Men där och då bestämde jag mig – jag skulle återvända igen. Ensam. Det tog dock 9 år innan jag återvände. 
 
2015 lät jag mig fullkomligt uppslukas av landskapet och skapade bilder mest på nätterna. Reste runt i en kombibil som jag även sov i. Drömmen om att få se en aktiv vulkan fanns där hela tiden. Upplevelsen fick jag varken 2006, 2015, 2016, 2017 eller 2019 då jag reste runt på sagoön.
 
Inställt 
Sommaren 2020 skulle bli min 6e resa till Island. Jag hade närmre 30 personer som hade anmält intresse till min workshop det året. Jag var så förväntansfull och gladde mig mycket till resan. Men så kom pandemin – allt blev inställt. Drömresan blev inte av. Det såg också mörkt ut för 2021, och till råga på allt så fick en vulkan utbrott 19 mars på Islands södra del. Något som inte hänt på över 800 år i det området – och jag satt fast här hemma. Men helt plötsligt kom vaccineringarna igång i Sverige och jag fick min förta dos i juni och dos 2 bokades in 22 juli. Helt plötsligt fanns det kanske en möjlighet?
 
Påtaglig svavellukt
Vi öppnade för bokningar igen på min tidigare inställda Islands-workshop. Det fyllde på ganska snabbt med folk från Schweiz, Tyskland, England och Sverige. Helt plötsligt var vi 12 stycken och resan var fullbokad. Vilken glädje – nu fanns det en liten möjlighet att få se en aktiv vulkan. Men det är mycket som ska stämma – vulkanen har ju inte utbrott konstant. Vissa dagar är den slumrande. Och andra dagar när den är aktiv så tillåter inte vädret att man ser den, molnen sjunker ner så lågt att vulkanen bäddas in.
 
Så åter till själva vandringen upp där vi gör vårt första korta stopp. 50 meter framför oss ryker det bakom en röd-gul färgad bergsrygg. Vi klättrar upp. Det första vi ser är ett rykande kolsvart lavafält. Värmen från det svarta och rykande fältet känns påtagligt i ansiktet. Lukten från svavel blir ännu starkare. En kraftig dalvind blåser mitt hår framför ögonen – med fingrarna drar jag undan det svettblöta håret. Och långt där borta i fjärran uppenbarar sig Geldingadalir, sprutandes orange-röd lava. Wow! Drömmen blev verklighet. Vi står bara helt tysta och tittar på skådespelet.
 
Nyfött land
Vi fortsätter vår vandring ytterligare ca 20 minuter för att komma närmre. Terrängen blir ännu besvärligare, grusstigen övergår i stenigare terräng. Väl framme är ljud- och synintrycken obeskrivligt häftiga. Vilken upplevelse. Ljudet från lavamassorna som sprutar upp ur kratern måste upplevas för att man ska förstå. Lava som är ca 700–1.2000 grader varm sprutar ut och väller sedan ut längs kanterna och rinner i strömmar ner längs dalgången. Här får vi alltså se hur nytt land föds. Det är också en svindlande tanke att här framför oss går en ca 1,5 km lång kanal rakt ner till jordens inre brinnande eld. Just den här vulkanen hade sitt första utbrott för 6.000 år sedan. Så den har slumrat ganska länge. Över 100 miljoner kubikmeter lava har nu pumpats ut sedan vulkanutbrottet startade. (19 mars – 31 juli).
 
Genom stenöknen
En aktiv vulkan är så klart svårt att slå – men faktum är att det finns otroligt många häftiga platser på Island där det dessutom är termiskt. Det kokar, pyser och ryker i marken. Vi fortsätter vår resa på dåliga vägar genom stenöknen och gör vårt första stopp på höglandet vid Kerlingarfjöll. Därefter kör vi ytterligare fem timmar på dåliga vägar upp till norr och de termiska områdena vid Hverir. Vid Husavik tar vi oss ut med båt och får uppleva de stora knölvalarna. Vidare väster ut och slutligen åter mot syd. Vi kör ca 200 mil under veckan. Totalt har jag nu färdats över 1.000 mil på Island. Och jag kan nästan inte bärga mig tills jag åter ska få komma hit. Tänk att ett land kan förtrolla en människa så.
 
 
Bildtexter:
 
Figur uppe i Kerlingarfjölls bergsområde på Isländska höglandet.
(Dubbelexponering).

Den dramatiska ravinen med sina vackra vattenfall, Kolugljufur på norra Island.
(En exponering och kamerarörelse, ICM).

Hvitserkur på norra Island. Legenden säger att klippan ute i havet är ett förstenat troll. Trollet bodde i Strandir i Westfjordarna och hade för avsikt att riva kyrkklockorna vid klostret Þingeyraklaustur. De isländska trollen är inte kristna och gillar inte ljudet eller synen av kyrkor eller kyrkklockor. Lyckligtvis hann trollet inte fram innan de första solstrålarna nådde hen – och som vi alla vet blir troll till sten i dagsljus. 
(En exponering och kamerarörelse, ICM).

Sälar vilar på den svarta sandstranden i närheten av den kända klippan Hvitserkur på norra Island.
 
Vulkanen Geldingadalir har utbrott, i förgrunden ser man ett av de andra vulkanhålen som nu slocknat. 
 
Vulkanen Geldingadalir på Island har utbrott. Lava sprutar ut och rinner ner längs dalgången.
 
Stentroll kikar fram, Geldingadalirs lavafält vid Fagradalsfjell.