Mats Anderssons på alla sätt väldiga fotobok spränger många gränser, menar Johan Malmberg, kulturredaktör på Sydsvenskan.

Lite märkligt kanske att Stora fotobokspriset inte hittat fram till den här boken, var nog det första jag tänkte.

För "Mother Earth” alltså, vilken urkraft till fotobok den är i alla avseenden.

 

 

Mest anslående: de fysiska måtten. Här är en bok som mäter 36x52 centimeter och för den som gillar symmetri i bokhyllan rekommenderas den absolut inte. Den är i runda slängar dubbelt så hög och djup som resterande böcker och din Billybokhylla ges inte en ärlig chans. Vilket naturligtvis är själva poängen: redan med formatet deklarerar fotografen att hans bok förtjänar att ligga framme, dess ambitioner ska inte sorteras in bland resten av pöbeln i bokhyllan.

Och detta är redan innan du öppnar den, för när du väl gör det breder vissa bilder ut sig i planschformat.

 

Så, innehåller den här smått gigantiska boken fotografi som kan matcha anspråken?

På många sätt gör den verkligen det. Mats Andersson är en av våra främsta naturfotografer, mångfalt hyllad – utsedd såväl till Årets naturfotograf som Wildlife photographer of the year – och han har en diger bokutgivning bakom sig. Jag var väldigt förtjust i vad han gjorde senast i sin då tolfte fotobok som samlade tio års fotografi – den tre kilo (!) tunga ”Nature Diary”.

 

Den som förknippar naturfotografi med färgstarka och knivskarpa bilder av djur får ställa om känsloskärpan fullständigt i mötet med Mats Anderssons fotografi. Det är nämligen oftast svartvitt och målar fram naturens invånare med impressionistiska drag, här skymtar djuren i vad som tycks vara ständig skymning. 

 

Mats lavabilder utgör ramberättelsen i ”Mother Earth” och målar upp, ska vi säga, naturens och därmed naturfotografens själva grundpredikament. Födelse och död. Kretsloppet där gästen med kameran gott kan ha en nykter syn på sin egen betydelse. Och det är här som Mats Anderssons fotografi placerar sig rent känslomässigt: med ett ytterst ödmjukt förhållningssätt till den naturvärld han beträder.

 

Det är på alla vis en uppvisning. Kanske mer än något annat i tålamod, för här görs ingen stor sak av spektakulära djurmöten. Tvärtom är Mats Andersson trogen sin grundhistoria som ytterst ömsint betraktare i djurens skuggor. En lite mer genomarbetad text hade den här sagolika boken förtjänat.

Men bilderna! Som Ansel Adams filtrerad genom Anders Petersen.

 

 

 

What a powerhouse of a photo book!

Mats Andersson's immense photo book is groundbreaking in so many ways, says Johan Malmberg, culture editor at Sydsvenskan.
My initial thought was how strange that Swedens biggest competition for Photobooks "Stora fotobokspriset" did not find a way to include this book.
For "Mother Earth", is indeed a fundamental photo book in all respects.

Most impressive; the physical dimensions. This is a book that measures 36x52 centimeters and for those who like symmetry on the bookshelf, I would not recommend it. It is roughly twice as high and deep as the rest of the books and your Billy bookshelf is not given a fair chance. Which, of course, is the very point: already with the format, the photographer declares that his book deserves to be in front, its ambitions should not be sorted among the rest of the “mob” on the bookshelf.

And this is even before you open it, because once you do, some images spread out in poster format.

So, does this slightly gigantic book contain photography to match the claims?

In many ways it certainly does. Mats Andersson is one of our foremost nature photographers, celebrated many times over – winner of titles like Nature Photographer of the Year and Wildlife Photographer of the Year - and he has an extensive record of publications behind him. I was very fond of what he did most recently in his then twelfth photo book that collected ten years of photography – the book “Nature Diary” weighing in at three kilos!

Anyone who associates nature photography with colorful and razor-sharp images of animals may have their emotional perception completely changed in the encounter with Mats Andersson's photography.  It is usually black and white and depicts nature's inhabitants with impressionistic features, here we get a glimpse of the animals in what seems to be constant twilight.

Mats' lava pictures form the frame story in "Mother Earth" and conveys, shall we say, nature's and thus the nature photographer's very basic predicate. Birth and death. The circuit where the guest with the camera can have a sober view upon his own importance. And it is here that Mats Andersson's photography places itself emotionally: with an extremely humble approach to the natural world he enters.

It is in every way a show. Perhaps more than anything in patience, because here no big deal is made of spectacular animal encounters. On the contrary, Mats Andersson is faithful to his basic story as an extremely tender observer in the shadows of the animals. Although, I would have wished for at slightly more elaborate text in such a fabulous book.

But the pictures! As Ansel Adams filtered through Anders Petersen.